Under strecket:
“Den svenska modellen segare än sitt rykte“

Att ”den svenska modellen” numera är ett minne blott tycks alla vara överens om – oenigheten gäller bara huruvida detta är av godo eller ondo. Men trots alla förändringar verkar kärnan i modellen kvarstå.

DRAFT. Kommentarer välkomna.
På självaste nationaldagen uppmärksammas vår bok Nordic Lights (SNS förlag 2013) av Lars Magnusson, i finrummet, i en understreckare i Svenska Dagbladet. Det är vi som författare och jag som redaktör mycket glada. Boken höll alltså ett helt år, och då lär den hålla länge än!  (Bokens inledningskapitel, kan laddas ner: www.akesandberg.se/nordic-lights)

Magnussons essä reser som jag ser det en grundfråga: När kan man säga att den nordiska/svenska modellen fortsätter existera eller inte finns längre? För att svara på den frågan måste modellen definieras, vilka är dess grundbultar? Vad måste finnas för att modellen ska finnas? Eller mer generellt: Vad är en systemförändring? När kan man säga att ett system, en modell, övergått i något annat? Frågan kan belysas såväl,  i prinicpiella teoretiska resonemang som mer konkret empiriskt.  Detta finns det anledning återkomma till. Här följer några snabba kommentarer till understreckaren

Det är en intressant  essä Magnusson skrivit. Han framhåller som särskilt värdefullt att boken tar upp en försummad sida av den ‘svenska modellen’, arbetslivet och dess förändring, där Sverige har många särdrag och bidrag till tänkande internationellt. Denna meso- och mikronivå behandlas i de flesta av bokens kapitel, på ett skiftande sätt av olika författare sätt. Magnusson fokuserar makronivån som förvisso är ämnet för ett par, tre tunga kapitel, och de ger en ram, som respektive kapitelförfattare står för.

För att recensionen ska bli så elegant som Magnusson har för sed måste han ge en något svart-vit bild av verkligheten och en ganska oklar bild av vår mångfacetterade mer än 500-sidiga bok med nitton kapitel av tjugofyra författare. Det är nästan så att man kan säga att Magnusson genom sin renodling skapar en egen ‘strawman’ att kritisera (och någon slags förenkling måste ju göras i en recension även om den fyller en helsida i tidningen). Sedan kan  den förenklade bilden ställas mot andra framställningar av den ‘svenska modellen’. Magnusson hävdar att vi menar att modellen förfallit och avskaffats. Tvärtom skriver vi att de nordiska länderna länge varit annorlunda och kan fortsätta vara annorlunda i framtiden, och att de utvecklas, deras provisoriska utopier ändras med erfarenheter över tiden.

Läs gärna Nordic Light’s inledningskapitel som kan laddas ner här www.akesandberg.se/nordic-lights  Där framgår att vårt resonemang är i hög grad nyansrikt: stora förändringar och samtidigt stabilitet,  modell förändras men består med väsentliga drag, välfärd/jämlikhet och konkurrenskraft/innovation förenas, modellen har styrka men utmanas idag av politiska beslut och globalt tryck, solidarisk lönepolitik bidrar till strukturomvandling, fackliga organisationer är positiva till teknisk utveckling, lagarbete och platt organisation men stärkta hierarkier.

Flera bidrag antyder, skriver recensenten ‘att det mest gått i baklås sedan 90-talet’, däribland ett kapitel ett kapitel av Torsten Björkman om managementmoden med ursprung i amerikanska konsultfirmor, och ett kapitel av Kjellberg-Bruhn-Sandberg,  om ‘A new world of work challenging Swedish unions’. Magnusson tolkar de tre författarna så att fackets minskade inflytande orsakar ‘modellens förfall. Någon sådan enkel orsakskedja presenteras dock inte.  Snarare betonas att regeringens nedskärningar i arbetslöshets- och sjukförsäkringssystem tillsammans med underlättande av visstidsanställningar och försvagning av kollektivavtalens ställning varit bidragande orsaker till fackets försvagning, vilket i sin tur får effekter på olika samhällsområden.

Men där är inte temat undergång och förfall. Snarare lyfts de skandinaviska fackens ännu idag absoluta och växande relativa styrka fram, och att idag ställs de  inför stora utmaningar som de förmått hantera bättre än de flesta. Nya utvecklingsvägar framöver skisseras.

Magnusson betonar att Sverige som landet annorlunda  har historiska rötter i medeltidens samhälle med svaga feodala strukturer. Vi diskuterar den bakgrunden men betonar mer än Magnusson – och moderaterna i deras programskrifter – 1900-talets arbetarrörelses kamp och  reformer som centrala för formandet av det moderna välfärdssamhället och den ‘svenska modellen’ med socialförsäkringar, kollektivavtal och aktiv arbetsmarknadspolitik.

Kanske kan man, som några  medförfattare uttryckt det, säga att Magnusson gör samma sak i bedömningen av vår bok som han – menar vi felaktigt – tillskriver oss vad gäller den ‘svenska modellen’, nämligen att ge en tämligen ensidig bild av det en skriver om. Men visst, en recension kan inte rymma allt, ens som den här på en helsida.

Det lär finnas anledning att återkomma till boken och understreckaren. Det vore intressant med kommentarer till bok och recension.