Det blev en annorlunda påskhelg, inte som annars om åren på skärgårdsön för att öppna huset på riktigt, ställa fram trädgårdsmöblerna. Jag var i stället i Säffle och kvartade hos min bror som håller på att installera sig i sitt nya hus efter flytt.
Runt bordet vid Örnäs i Åmål, efter väl förrättat filmande två dagar i Säffle och Åmål, Mathias (producent), Francois (journalist och författare), Benjamin (storyline och regi), Marine (kamera) och jag.
Det var ett gäng franska filmare från Marseille som lockat mig att bryta påskrutinerna. De spelar in en ny film om Säffle-Gunnar Andersson. Tidigare finns TV4-filmen “Målgöraren från Marseille”. I den nya filmen är fokus särskilt på människan Gunnar, som växer upp i Säffle och Åmål, spelar i pojklag och som ung i IFK Åmål, värvas till IFK Göteborg men proffsförklaras efter tre matcher, vidare till FC Köbenhavn och match i Barcelona där han upptäcks och värvas till Olympique de Marseille (OM). Största stjärnan i Marseille under 1950-talet – och en av de allra största svenska fotbollsspelarna genom tiderna. Gunnar har fortfarande målrekordet i OM. TV-sportens Bosse Hansson anser honom vara den störste. DN jämförde för ett par par år sen Gunnar med Zlatan, och fann att Gunnar var den större av de två.
Gunnar får hälsoproblem, glider gradvis in i alkoholmissbruk, får i stort sett inget stöd av klubben han tjänat under många år. Han dör i misär i Marseille bara fyrtioett år gammal. Innan dess har han gjort tre besök i Säffle och Åmål, det första med franska hustrun Laurence , han var på toppen av sin karriär, det sista efter att han misslyckats med en comeback som tränare, i Arvika, födelsestaden.
En av dem som följde Gunnars karriär och liv i Marseille är den ledande journalisten Francois Missen. Gunnar bodde ofta hos Francois den sista svåra tiden, och gjorde så även den sista natten innan han föll samman på en gata nära hamnen, Vieux port, på väg till en tidningsredaktion för att som vanligt utbe sig en biljett till kvällens match. Klubben gav honom ingen fast fribiljett. Gunnar dog strax på sjukhuset dit han fördes, i oktober 1969.
Francois ska bli den kommande filmens röda tråd. Han möter några av Gunnars klubbkamrater från OM, alla riktigt gamla nu, runt nittio år, liksom två av Gunnars barn i Paris. Francois är också med till Säffle och Åmål denna påskhelg, och filmteamet ber mig samtala med Francois om vad jag vet om Gunnars barn- och ungdom i Säffle och Åmål, och om besöken i hembygden. Vi besöker platser dr Gunnar bott, och i Åmål Örnnäsvallen och IFK Åmåls klubbhus. Det jag vet om Gunnar har jag fått i samtal med hans yngre bror Lennart, som dog för ett par år sedan, liksom med vänner i Säffle och Åmål. De kommer alla med i eftertexten till filmen har jag försäkrat mig om – och förstås i den bok om Gunnar som jag planerar att, hoppas jag börja skriva på mot årets slut …
Några bilder från inspelningen som Mathias sänt mig. Och min bild från klubbhuset. Filmen planeras blir klar för visning under senhösten eller vintern.
Första samtalen om Gunnars uppväxt i Säffle, här vid Säffle Kanal, Byälven i bakgrunden.
I Annelund där Gunnar besökte föräldrarna flera gånger.
Med Francois vid Örnäsvallen där Gunnar spelade fotboll och bandy
Efter besök i IFK:s klubbhus blir det spontan fotboll. Mikael, vaktmästare vid klubben visade oss runt.
Ett svar på ”Ny film om Säffle-Gunnar spelas in”