Cyklopen på DN om vinststyrd välfärd

För att visa vinstdriftens välsignelse framhålls att Skanska som bygger Nya Karolinska är vinstdrivet, liksom privata tandläkare. Andra argument är lika oskarpa och närmast ovärdiga med försök till ”human touch”. S- kongress pågick, då blir det ”lilla valrörelsen” på DN:s ledarsida och mycket är tillåtet.

Vinstens välsignelse brukar framhållas av Svenskt Näringsliv och Riskkapitalföreningen. Ofta argumenteras det i tre absurda led: Jaha, de vill förbjuda vinstuttag i välfärden, i skolor och vård. Men då måste väl också vinstdrivna bolag som bygger skolor och sjukhus förbjudas? Och i nästa steg allt vinstdrivet företagande. DDR nästa!

Det tredje ledet besvaras bäst genom att ta sig för pannan. Mellan de två första leden är skillnaden väl utforskad. Att det är olämpligt att privatisera drift av sjukhus och skolor visade Donahue i en bok på SNS för ett kvartssekel sedan, och det har styrkts i forskningen sedan dess. Byggnation och annat tekniskt är det lämpligare att lägga ut och privatisera – där klarar en att upprätta fungerande kontrakt.

DN finner det närmast löjligt att hävda att vinstintresset påverkar incitamentsstrukturen vilket går ut över kvalitet etcetera. Men att introducera vinstintresse är att premiera ett tydligt, mätbart mål som påverkar hela verksamheten och enligt lag i aktiebolag är överordnat andra mål som kvalitet.

Det är förvånande att DN lyfter fram Nya Karolinska som föredömligt med dess överskridna budgetar och ifrågasatta skatteupplägg. Förvånande är också exemplet tandläkarna. Det brukar framhållas som en vårdverksamhet som är relativt enkel att styra med den sorts kvantitativa mått som är en förutsättning för marknadisering och köp-säljsystem. När detta, enligt bland andra Riksrevisionen, inte fungerar som avsett talar inte mycket för att det skulle fungera i mer komplexa och långvariga vård- och utbildningsrelationer.

När sakargumenten är svaga har DN lyckats finna en gammal ledare med ”human touch” i Dalarnas tidningar, skriven av PR-konsulten Martin Borgs med uppdrag för moderaterna:

” ’Grattis till överlevnaden, älskade pappa’. Så stod det på ett kort jag fick i måndags. Vi firade att det var exakt tio år sedan jag kom hem från sjukhuset efter sex månaders cellgiftsbehandling.” Så inleds ledaren. Och tillfrisknandet är en seger som både Borgs och svensk offentligt driven vård ska gratuleras till.

Men Borgs och DN:s sätt att använda berättelsen för att rättfärdiga vinstuttag i välfärden är manipulativt och ovärdigt.

DN citerar: ”Apparaten som gjorde det möjligt att skiktröntga min kropp. Manicken under huden som cellgifterna sprutades in genom. Sprutorna som stacks in i ryggmärg och benmärg. Framtagna på vinstdrivande företag, av människor av kött och blod.” – Chefernas och aktieägarnas vinster, avslutar Borgs, ”blev också min och min familjs”.

Men nu var ju vården Borgs fick bekostad av skattemedel och gavs i offentlig regi. Och vinstdrivna bolag inom tillverkning av läkemedel och medicinsk teknik är nog ifrågasatta bara i Borgs och DN-skribentens enögda marknadsdogmatiska dröm.

Med en mer välgrundad och mångsidig syn är det, som civilminister Ardalan Shekarabi framhöll i en intervju ”skillnad på barn och betong”, på att driva en förskola och att bygga den. Att i köp-säljsystem skriva kontrakt som styr verksamheten är kvalitativt svårare än att styra ett bygge. Särskilt svårt om incitament och ersättningar domineras av vinstdrift.

Vinstdrift är den kraftfullaste av styrformer och därför vore det lämpligt att Shekarabis utredning om andra styrformer efter NPM och Ilmar Reepalus om vinstdrift kopplas nära samman. Gör de inte det kan båda bli tandlösa.

Åke Sandberg

ekonom och sociolog, prof.em