I en artikel i Sydsvenskan refererar Marin Gelin amerikansk debatt där Apples Ipad fått epitetet ‘soffdator’ , för att läsa, kolla film, skriva lite – mest för passivt mottagande, mindre för skapande, skrivande och deltagande.
En viktig aspekt av Apples inflytande diskuterades nyss i P1 morgon. Det handlade om Apples ansträngningar att kontrollera vad tidningar får och inte får publicera på Ipad. Apple förbjuder bl.a. nakenhet, nedsättande religionskritik och förhärligande bilder av vapen. De stora svenska dagstidningarna har valt att skriva på ett avtal där de förbinder sig att följa Apples riktlinjer. Agneta Lindblom Hulthén, Svenska journalistförbundet (SJF), debatterade med Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen.
Det finns förstås andra läsplattor än Apples, men Ipaden har en dominerande ställning, och därför har avtalen en stor betydelse. Lindblom Hulthén ser Apples krav som en slags förhandscensur av publiceringar, som begränsar ansvarige utgivarens rätt besluta. Det är allvarligt eftersom många ser läsplattor som framtidens distributionsform för tidningar. En form som dessutom gör det möjligt att, igen, ta betalt för journalistik.
Apple har tidigare visat på ambitioner till kontroll och upplåsning till Apples produkter som Iphone och Ipod genom sätten sälja mobiler, musik osv. Man kan jämföra med Microsofts tidigare helt dominerande ställning på programvaruområdet.
Men Apple är inte ensamt om att vilja kontrollera medieinnehåll och medieanvändning. Svenska regeringens nya myndighet för förhandskontroll av SVTs, SRs och URs nya programidéer är ett annat exempel, med syfte att förhindra att Public Service utvecklar nya program som kan konkurrera med privata medieföretag.
Ett tredje, anknytande exempel är möjligen Facebook. Där fanns ett “Upprop mot förhandsprövning av public service-tjänster”, i form av ett ‘event’ med närmare 50.000 medlemmar. Uppropet togs plötsligt bort från Facebook den 22 december. De som skapade eventet har inte fått någon förklaring från Facebook. Nu har initiativtagarna skapat en ny facebooksida med samma namn – “Upprop mot förhandsprövning av public service-tjänster” – som dock bara nått 89 medlemmar. Det är säkert svårt att på nytt samla många. Den som gillar att regeringen ska förhandsgranska Public service har anledning vara nöjd.
För ett och ett halvt år sedan startade jag en facebookgrupp som efter hand fick över 7.000 medlemmar. Gruppen kritiserade regeringens planer på nedläggning av Svenska kulturhuset i Paris, CCS. Gruppen stängdes plötsligt ner. Jag mejlade till Facebook och fick automatiserade svar där jag ombads läsa Facebooks regler och redogöra för om jag eventuellt brutit mot dem. I något mail påstods att jag missbrukat Facebook, att det var fråga om ‘abuse’.
Jag vet inte, men min förmodan är att några, tillräckligt många, facebookanvändae hade rapporterat sidan (för ’abuse’ etc) och troligen stängde Facebook då automatiskt ner sidan. Jag insisterade i fortsatta mail att jag inte på något sätt brutit mot Facebooks regler, och efter många varvs korrespondens kom jag till sist fram till en person på Facebook, en person med namn. Efter ytterligare brevväxling öppnades sidan sedermera, utan förklaring.
Kanske är det så att när Facebook får upprepad kritik mot en sida, man hellre fäller än friar, för att undvika konflikter och fortsatt kritik. Och att man sedan kan öppna den igen om de som skapat sidan, och andra, protesterar så ihärdigt, att Facebook gör en prövning och fattar ett annat beslut.
Sammantaget ser man här exempel på hur ett företag som Facebook faktiskt kan påverka och styra opinionsbildningen. Detsamma gäller alltså Apple och Ipads kontroll av journalistiken. Och svenska regeringens nya regler för förhandsgranskning av Public service.
Minns det där med svenska kulturhuset. Och vet att det finns censur i varje hörn. Vilket fått mig att fundera på om företagen som står tillhanda med våra stortavlor också har regler om vad som fås sättas upp. Jag minns United Colours of Benettons omdiskuterade annonskampanjer. De fick köra trots protester från både det ena och andra hållet. undrar vad Apple sagt om den kampanjen? De borde se sig som en budbärare inte som en ansvarig utgivare…
Precis, budbärare är vad distirubtionsvägarna/materialen ska vara. Men det är klart den som äger bestämmer över sina domäner, med samhälleligt satta restriktioner förstås. När ägare till en distributionskanal vill bestämma vad som ska publiceras så blir det ibland problematiskt, tydligast när det gäller kanaler för distribution av mediers innehåll, t.ex. tidningar i digial form.
Sådan kontroll är möjlig i totalitära samhällen, eller i monopolsituationer. Nu har ju Apple inte monopol, utan konkurrerar med andra läsplattor, som kanske inte sätter upp samma restriktioner. Men, Apple är dominerande och därför är det allvarligt.
Bonniers Tidsam har, menar en del mindre förlag, närmast monopol och utövar otillbörlig kontroll över vilka tidskrifter som blir tillgängliga i kiosker etc. Nyligen köpte Bonniers ‘Pocketstället’ som distribuerar pocketböcker till dagligvaruhandeln. Grafikerna och deras fack hade, tidigare, inflytande över om dagens tidning kunde komma ut; de var välorganiserade och kontrollerade sättning och tryckpressar.
Pappersbruken har dock, mig veterligt, inte haft synpunkter på vad som fick distribueras genom den av dem producerade papperskanalen. – Fråga: Hur var det under andra världskriget och liknande kriser. Har papper levererats till alla som önskade trycka ett alster? Ingen tid just nu göra research på detta.
Åke ger några exempel på nedsläckningar av kritiska, men seriösa diskussioner på Facebook. Det vore intressant att få veta om det finns fler exempel på att Facebook censurerar seriös debatt. Hör gärna av dig i denna blogg eller på min konkret.bloggproffs.se med de exempel du känner till.
Apple har ju också politiskt tagit ställning mot Wikileaks genom att förvägra dem en app. På motsvarande sätt som Visa, Mastgercard, Paypal m fl vägrar att förmedla betalningar till Wikileaks. Det är naturligtvis åt helvete att distributörer censurerar användarnas val av källor utöver vad lag kräver och att kommersiella företag diskriminerar sina kunder av politiska skäl.
Ja Lars, se kommentaren till Ola ovan, redigerad och kompletterad efter ditt inlägg. Om facebook – jag tror som sagt att stängningar sker efter ‘rapporter’/anmälningar från andra som är med i facebook. Och att facebook har beslutsrutiner för stängningar kanske efter visst antal anmälningar, och så ev. öppnar igen när de sett, ev. utvärderat reaktioner på stängningen. Tror jag men vet inte. Vore som du skriver intressant veta mer om stängningar och öppningar, hur ofta? vilken typ av grupper? sidor? genom vilken beslutsprocess? etc.
Intressant artikel och tråd… Kanske är för bekväma och glömmer vad historien borde lärt oss, eller att vi tror för mycket på att media och blundar för det uppenbara att medias innehåll styrs av politiker. Inte minst i krigsrapportering har ju detta visat sig sant.
Att nu även privata företag lägger sig i förvånar mig egentligen inte alls. Vad gäller Apple tror jag framför allt de månar om att deras varumärke och produkter inte ska förknippas med våld, sex eller brottslighet. Jag tror helt enkelt inte att de agerar av politiska skäl. Varför Visa, Mastercard och PayPal stoppar WikiLeaks konton verkar däremot mer suspekt – gissningsvis är det påtryckningar från Dept. of Homeland Security och FBI.
Allt är så jäkla stor nu för tiden – jag menar vem ska man protestera emot? Det funkar ju inte med en demonstration i Stockholm om de styrande sitter på ett kontor nånstans i staterna? Med det i åtanke är det ju fantastiskt att Du Åke fick tag i någon med namn på FaceBook! Typiskt dock att en korrigering sker utan att de ens talar om vad som är orsaken till det.